Jag är nervös...............idag ska jag springa en tävling, förra gången jag gjorde det var 1974, sedan tog tobaken över.
Det har gått 1 år sedan jag slutade röka efter 36 års missbruk!
Jag är piggare än på många år; Kondidtionen har nog inte varit så bra sedan 70-talet, joggar 5 ggr/vecka + rider 1-3 ggr/vecka, tänker på vad jag äter............det jag inte kan göra något åt är alla mediciner, har försökt men lyckas bara utlösa en smärttopp och dem försöker jag häva med dubblering av oxyn och meditation men det lyckas ju inte alltid..........
Fan smärttopparna är de som kräver mest av mig för självmordstankarna kommer direkt, dessa tankar om att det är helt värdelöst att leva med denna förlamade smärta, som gör att jag inte en kan ta mig ner för min egen trapp, inte får sova utan droger, inte kan sitta, stå, ligga utan rör mig runt, runt, runt och vänster armen som hänger där som en död fisk, helt obrukbar, helt värdelös då jag inte kan får den att röra sig, kan inte få den att utför det jag kräver av den:
FAN det vore bättre om man amputerade den, det går ju inte att använda något som inte är där men som det är nu, så sitter armen där helt obrukbar, det en den gör är värker!
Det värker i hela överkroppen, jag är så yr att jag ramlar, får svårt att andas och nästan hjärtinfarktsliknande symtom...........det är bara att ta mina tabletter, sätta på TNS-apparaten och lägga mig för medicinen gör mig så yr att det är risk att jag bryter någonting.
Jag äter stora doser smärtstillande men vad är det för mening med att ta alla dessa droger om jag inte ska kunna göra något annat vara hemma och hålla mig lugn?
Hellre en stor dos (100 mg Oxycontion/dygn)= jag kan jobba, träna och sova 3 timmar i sträck!..............Mindre dos (60-80 mg/dygn) kan inte jobba, träna och dessutom sover jag dåligt, som också gör att jag blir smärtkänsligare. Så jag äter min piller och ger mig ut i motionsspåret och springer ca 7,5-10 km. När jag kommer hem, mår jag så mycket bättre än när jag gav mig ut, sover brättre och klara av att jobba 2 timmar/dag och hoppas att kunna öka ut den tiden till 4 timmar/dag.
Ja, idag är en speciell dag, en segerns dag även om jag kommer sist för det är en seger över smärtan. Så hur det än går, är jag en segrare!
