Hästtokig

Jag längtar efter egen häst igen.........efter 6 år utan egen häst skriker det inom mig efter en egen, jag det behöver inte vara mitt namn på ägarpapperen, utan en häst på foder vore utmärkt och kl 05.10 idag så jag annonsen: Welscob, även foder................ska jag ringa? Jag vill...jag vill.....jag VILL men, men det blir väl världskrig.

Jag började rida igen i februari, har ätit mer tabletter än någonsin förut men jag har inte varit så pigg och glad på 10 år och det säger väl, skriker väl hur bra jag mår av att rida och pyssla med hästar...................men så kommer väl inte andra att se det............bara en börda.........kostar pengar.................pengar..........pengar..........pengar.....................lika bra att kväsa allt hopp, kväsa alla känslor...............bli stum och död inombords igen, hästarna väckte mig igen efter år av känslomässig dvala, självmordstankarna dyker inte upp lika ofta och jag känner glädje igen....men sådant räknas inte i den värld jag lever i, utan det hånas, klagas på och till slut dödar allt gnat, gnäll och grälande all glädje och allt som blir kvar är längtan efter döden.

Jag har slutat rökt, slutat köra bil, snålat på varm vattnet och värme, ringer varken på fasta- eller mobila telefonen.........har tappat alla mina vänner (det blev ju bara gnäll om hur dyrt det var att ringa och efter att fått höra dag ut och dag in hur mycket det kostade lade jag bara av, stängde av mig själv........jag orkar inte ens tänka på det, blir bara ledsen och arg på min själv för att jag inte bara gick ut genom dörren och skaffade mig något eget/bodde under en sten i skogen istället för att bara säga visst och bara lyda............

Vågar jag stå upp för mig själv den här gången?