Vad-När-Hur

Nu ger sticker jag.....orkar inte höra mera gnällande och när gnällandet uppör snarkas det......tänk att inte ha mer att säga än att klaga på något jag gjort, något jag tänker göra eller något som jag kanska ska göra....................varje dag, flera gånger per dag, år ut och år in.........när jag var ung kunde jag "blunda med öronen" men nu vid 50 år har jag inte orken att höra mer..........bara missnöje och gnällande på ekonomin, aldrig ett enda uppskattande ord eller ett tack..............

Jag gav honom ny "springskor" igår på hans födelsedag; 1500:- för att skaffa honom skor med dämpning, skor som ska vara bra för hans knän, vrister och höfter. Hans gamla skor läcker, ramlar sönder och är helt uttjänta.......men fick jag ett enda tack, nej vad hade jag väntat mig????
Tacksamhet för att jag sett hans behov? Tänk att jag fortfarande hoppas trots att över 30 år har gått...............................

Nej, bara kritik...det gör ont att bara få klagomål och kritik, aldrig uppmuntran eller ett enkelt tack för att du..........sköter hela huset; disk, matlagning, tvätt, städning, reparationer......ser till att ekonomin går runt.....att han har kläder & skor.bilen funkar & underhålls......allt utom hans arbete dvs hans yrkesutövande..............

Min inre sköld har rivits ner och mina ögon har öppnats......jag utnyttjas av en man som föraktar mig, en man som inte ser minsta värde i mig...jag är mor till hans barn, ändå är jag tydligen bara värd att föraktas och utnyttjas..............detta gör fruktansvärt ont att inse.

Jag håller på att packar min få egna ägodelar; böckerna, datorn, kläder, bokhyllor, instrument, noter och min säng, mer behöver jag inte men vart ska jag ta väger? Söker med ljust och lykta efter ett krypin...............någonstans att bo där jag kan stänga dörren om mig och vara ensam......inte som nu när vi är två och jag är så ensam att det mörka hålet inom mig hotar att sluka mig..............